Påverka dina relationer genom att förstå ditt anknytningsmönster

Del 2: Hur du genom att äga dina utmaningar kan få djupare, stabila och kärleksfulla relationer.

Förälskelse, passion, drama eller djup varaktig kärlek

Jag har många, många gånger upplevt den där galna förälskelsen och passionen som gör mig nästan helt bindgalen. Ja, det är passion med stort P! Det är en så otroligt häftig upplevelse. För mig är denna maniska galna passion tecken på en otrygg anknytning. Denna passion närs av en djupt liggande rädsla inom oss. Vårt objekt för passionen blir vårt allt och vi känner oss trygga bara när vi är tillsammans med denna person. Resten av tiden tillbringar vi i väntan, oro och rädsla.

Jag önskar verkligen att de som hamnar där hittar en relation som fortsätter att vara dunder, brak och fyrverkerier livet ut. Men ärligt talat, är det speciellt troligt? Nej, jag tror att man behöver lära sig att det kommer inte se ut så varje dag, relationen kommer bli betydligt "svalare" men det innebär inte att den behöver ta slut till förmån för tre nya spännande månader med någon annan.

Längtar du efter en tryggare anknytning och en stabilare relation behöver du vara beredd att ge upp passionen! Den är för mig symboliskt med en otrygg anknytning och jag har själv bestämt mig för att ge upp passionen och i min senaste förälskelse var kärleken på att helt annat sätt… Mjukare och varmare och inte samma eldiga energi. Den kärleken känns helt enkelt mindre - vilket kan få oss att tro att vi inte är intresserade av personen - men det är bara annorlunda sorts kärlek. Mer av den typen av kärlek som vi känner till vårt barn eller någon annan som står oss nära.

Hej då passion och otrygg anknytning - välkommen lugn mjuk kärlek!

Vilka utmaningar kommer upp i dejtandet?

I del 1 har du läst om hur du från dina upplevelser i barndomen utvecklar strategier för att maximera din omvårdnad från dina föräldrar. Dessa strategier var bra i barndomen - men ställer till det när vi börjar dejta.

Utmaningar för ambivalent anknytning: I dejtandet blir utmaningen för en person med ambivalent anknytning att hålla tillbaka behovet av ständig bekräftelse. JA. Precis det du inte vill. Du behöver lära dig att förstå att ditt ständiga bekräftelsebehov kommer från barndomen och att en partner, speciellt en undvikande, gillar dig fast den inte svarat på ditt sms inom 2 timmar. Behovet av bekräftelse är ditt och du måste äga det och inte fastna i din rädsla att bli avvisad. Du kan här välja att försöka använda mer av din logiska vänstra hjärnhalvan och/eller att känna och nedreglera rädslan att bli avvisad så att du inte fortsätter driva på. När jag säger känna rädslan menar jag att verkligen möta rädslan och känna den rent fysiologiskt i kroppen. Den är obehaglig att känna men du dör inte. Be gärna en vän eller terapeut vara med dig när du gör detta.

Den andra utmaningen för en person med ambivalent anknytning är att sluta anpassa sig för att bli omtyckt och att minska fokuset på sin partners behov. Våga var dig själv! Du behöver vara sann i dig själv och känna in om du verkligen gillar den du dejtar och vill gå vidare. Du behöver stanna kvar i dig och inte överge dina egna behov och gränser när du möter någon. Detta kan vara nytt och utmanade men testa att hitta din vilja. Du är fantastisk precis som du är!

Du kan också behöva träna på att tona ner dina känslor ett snäpp. Många med ambivalent anknytning använder omedvetet känslor för att få uppmärksamhet. Det är också vanligt att söka sig till någon annan när man är exempelvis ledsen - men det går att lära sig att ”hålla” sina känslor lite mer själv. Känslorna är dina - äg dem - och låt andra ha och visa sina känslor.

Jag förstår om du som är ambivalent blir triggad av att läsa det jag skriver här - för din dröm är ju att hitta någon som verkligen ser dig, finns där och håller dig fullständigt. Har du hittat det någon gång - grattis - men för de flesta med ambivalent anknytning tycks det vara fullständigt omöjligt. Som jag ser det är det viktiga i relaterade att hitta en sund balans mellan att få bekräftelse, ge bekräftelse och att klara av att hålla sig själv. Det är ingen som vill ägna all sin vakna tid att bekräfta dig. Du behöver göra det inre arbetet själv. När du hittar in till en inre kärlek till ditt eget själv minskar automatiskt behovet av bekräftelse. Det är en resa - men den är så värdefull och kan göra det enklare för dig att träffa en partner.

Utmaningar för undvikande anknytning:
För dig med en undvikande anknytning är första utmaningen att verkligen vilja träffa någon. Så många gånger har du blivit sårad i intima och nära relationer att du till slut omedvetet har gett upp hoppet att träffa någon och hellre är själv. Din grundstrategi har blivit att undvika nära intima relationer för att ingen någonsin har funnits där när du behövt dem. Så du väljer bort risken att bli sårad igen genom att undvika intimitet. Den underliggande sanningen är ofta att det finns en längtan att möta någon men du behöver gå väldigt långsamt fram så du hinner bygga upp en tillit för den andra personen. En tillit på att partnern kommer stå kvar. Kommunicera till dejten att du behöver tid att bygga tillit och att för att kunna fördjupa relationen behöver du gå väldigt långsamt fram.

Nästa utmaning, som jag ser det, är att våga känna och visa känslor. Precis motsatt mot de ambivalenta med ”för mycket” känslor har de undvikande ”för lite” kontakt med sina känslor. För att ett barn ska lära sig känna känslor behöver det finnas en vuxen där som speglar och sätter ord på känslorna - när detta inlärande uteblivit och ingen funnits där är enda utvägen för barnet att trycka ner och stänga av känslorna. Är du redo att anta utmaningen att börja känna - så har du mycket att vinna. Avstängda känslor är för mig avstängd livsenergi. Stanna i mötet upp och försök stanna kvar i vad som händer i din kropp. Dina känslor och din kropp är din bästa guide för att hitta rätt partner.

Det sista utmaningen är modet att vara sårbar. Att våga vara öppen och visa sig på riktigt är det som skrämmer en undvikande allra mest. Att inte ha kontroll… Det är lättare att låtsas att man inte bryr sig eller spela spel. Jag själv undvek att vara sårbar och öppen genom att gömma mig bakom en fasad som flirt-och-bus-Martina. Funkade sådär…

Att våga kommunicera sitt behov att dra sig undan och integrera och reflektera är viktigt för en person med undvikande anknytning. I dejtandet speciellt med en ambivalent blir det efter att tag för mycket intimitet och den undvikande stänger då av eller drar sig undan. I dessa situationer behövs mycket kommunikation och ansvar från båda sidor. När en undvikande drar sig undan handlar det inte om att de inte gillar dig utan om att det går för snabbt. Vilket skapar frustration hos den ambivalenta partnern som vill sammansmälta direkt. Denna paradox i behov är viktigt att förstå för alla – den ambivalenta vill smälta ihop och motsatt behöver den undvikande egen tid.

Den ambivalenta måste respektera behovet att gå långsamt och den undvikande behöver utmana sin rädsla för intimitet. Ingen har rätt eller fel - vi har bara olika behov och takt. Alla behöver jobba med sina utmaningar! Den ambivalenta genom att backa och minska kravet på bekräftelse och den undvikande genom att arbeta med sin sårbarhet, börja släppa fram känslorna och att våga vara mer intim. Med intim menar jag inte sex. Sex är ytterligare ett område med olika behov - men det tar vi nästa gång…

Utmaningar för desorganiserad anknytning
Som ni kanske räknat ut nu – kommer jag själv ursprungligen från en desorganiserad anknytning. I dejtandet har jag växlat mellan att vara ambivalent och undvikande - lite beroende på vilket mönster min partner uppvisat.

Individer med desorganiserad anknytning är inte en heterogen grupp utan spridningen är stor. I anknytningsforskningen blev de som inte kunde klassificeras som trygg, ambivalent eller undvikande satta i en egen grupp ”utan klassificering” (desorganiserad). Vilket leder till att olika personer med desorganiserad anknytning har lite olika typer av utmaningar. Min egen uppfattning är att vi med desorganiserad anknytning har förenklat sett antingen inneboende rädsla och/eller dissociation. Du kan ha den ena, den andra eller båda. Självet är fragmenterat och har olika delar med olika anknytnings-strategier och olika behov.

En utmaning som gäller de allra flesta med en desorganiserad anknytning är växlingen mellan att vilja komma nära och dra sig undan. Denna växling kommer från barndomen och handlar om kollapsen inuti barnet när föräldern som ska skydda barnet samtidigt den som skrämmer barnet. Detta leder ofta till att en person med desorganiserad anknytning växlar mellan att visa upp ett ambivalent och ett undvikande beteende – vilket blir väldigt förvirrande för den som du dejtar. Det du kan försöka göra är att bevittna denna dragkamp utifrån som två delar av dig som vill olika saker. Det är ok att vilja båda samtidigt. Det är så det är. Gradvis genom att acceptera och se de olika del-självens behov inom dig blir du mer trygg. Det kan också vara bra att kommunicera denna inneboende växling till den du dejtar och ta ansvar för att vara tydlig med vad du vill. Som jag tänker kan det räcka att kommunicera din intention att lära känna den andra och sen ser vart det bär samt att du behöver tid och trygghet för att öppna dig.

Som jag återkommer till om och om igen har de med en desorganiserad anknytning olika delsjälv. Det har vi alla men för en person med en desorganiserad anknytning är själven längre ifrån varandra och mer omedvetna om varandra,. Detta kan exempelvis medföra att vi kan växla mellan att vara i kontakt med den vuxna delen av oss för att lite senare hamna i en ”barndel". Ofta i terapin kan jag se när ”barnet” tittar fram - både ansiktsuttryck och hållning ändras. Det är fascinerande rent terapeutiskt - men krånglar till det i dejtingen. Utmaningen här är att bli mer medveten om våra delsjälv och att lära dem kommunicera med varandra. Det är också bra om du själv lär dig känna igen när du hamnar i olika delsjälv och hittar strategier för att komma tillbaka till ditt vuxna själv. Det är aldrig partnern uppgift att läka ditt barn och de truman du har från barndomen.

Det är också vanligt för de med en desorganiserad anknytning att ha en förmåga att ”försvinna” (dissociera) om det blir för jobbigt (intimt). Det kan exempelvis upplevas som att du är utanför dig själv och iakttar det som händer som på en film. Du är inte i ditt eget centrum. Detta är ett utmärkt försvar i barndomen men i dejting och relationer blir det dysfunktionellt. Utmaningen här är att börja uppmärksamma när du dissocierar och att hitta sätt att bryta dissociationen. I helgen när jag höll ett retreat på Öland utmanande jag en klient att stanna kvar med mig i sårbarhet och motstå impulsen att försvinna. Det var en stark och tuff process - men till slut klarade han att vara kvar.

Att jag väljer att ta med dissociation och del-själv i denna text är för att ge en aha-upplevelse på något som kan vara svårt att sätta fingret på. När du förstår vad som sker inuti dig kan du påbörja din resa mot ett mer integrerat själv och en tryggare anknytning. För dig med desorganiserad anknytning kan stödet av en terapeut vara ovärderligt.

Den sista utmaningen handlar om tillit. Både att våga lite på sig själv och att våga lite på andra. Här kan det vara hjälpsamt att upprepa för sig själv ”Här och nu är jag trygg - där odh då i barndomen var det farligt”. Du kan ha nytta av att låta den logiska hjärnhalvan analysera om finns någonting som här och nu i situationen är farligt. Om det är tryggt betyder det att du kan slappna av. Gradvis önskar vi få nervsystemet att släppa den ständiga vaksamheten.

Att bygga tillit till både andra och sig själv tar tid. Så det är bra om du hejdar den del som har de ambivalenta dragen att vilja sammansmälta direkt - och ser till att få med även den undvikande delen av dig i dejtandet. Att vara hela du. Att gå långsamt fram. Att notera de motstridiga inre signalerna inom dig. Du är inte galen - de motstridiga signalerna är helt naturliga i ett fragmneterat själv. Din inre utmaning är att våga börja lita på andra människor och dig själv. Det tar tid och medvetet arbete. Men det är så värdefullt för både dig och din framtida partner.

Njut av livet och se dejtingen som personlig utveckling

När du läst denna text tänker du kanske att nu skiter jag i dejtandet och går i terapi för att få en trygg anknytning. Det kan vara en väg - men det är lite att fega ur, tycker jag. Du kommer alltid stöta på nya utmaningar hur mycket jobb du är gör. Så njut av livet och våga möta dina utmaningar här och nu. Ingen kräver att du ska vara perfekt men du kan minska din frustration och få en djupare förståelse för dig själv och andra genom att börja ta eget ansvar för dina utmaningar. Med beskrivningen av några av de utmaningar jag sett i dejtande vill jag önska dig ett oändligt lycka till. Du är unik och fantastisk här och nu.

Mitt eget val att leva mitt liv i ständig pågående transformation är för mig det mest spännande och givande jag kan göra. Jag älskar mitt liv och mina utmaningar. Med tiden, och terapi, har jag närmat mig en erövrad trygg anknytning. Det är häftigt!

Ibland har jag tagit en naturlig dejtingpaus och fokuserat på annat. Jag kallar ibland dejtandet för ”dejting-hell” för det är i dejtandet våra inre sår och trauman kommer upp till ytan. Och när såren kommer upp kan vi påbörja läkningen tillsammans med vår partner och/eller med stöd av en terapeut. Och här är det viktigt att du tar eget ansvar för att läka dina sår - men det har du väl förstått nu.

Målet för oss alla är att komma närmare en trygg anknytning och genom att att göra jobbet inom dig påbörjar du denna magiska, och ibland smärtsamma, resa mot sunda stabila relationer.

Älskar dig.

Text skriven för publicering på Relates hemsida 2021 11 10, Copyright Martina Stål.