Anknytningsmönster – din uppväxt påverkar hur du dejtar

Del 1: Hur anknytningsteorin kan ge dig djupare, stabila och kärleksfulla relationer.

För mig är förmågan att äga och ta ansvar för mina utmaningar nyckel till att bli bättre på att dejta. Det är också en förutsättning för att skapa tryggare och stabilare intima relationer. När du vet dina utmaningar kan du känna en djupare inre förståelse för dig själv - och genom att kommunicera ansvarsfullt med din partner även få en djupare förståelse för det som utspelar sig mellan er.

Det är ingen annans uppgift att göra så du slipper dina utmaningar - ditt eget inre arbete. Du måste själv välja att ta ansvar för ditt agerande och dina behov. Kommunicera dina behov men behåll ansvaret. Tvinga inte din partner till något - som att läsa denna text. Det måste få komma i deras takt och med deras egen vilja.

Jag hade en desorganiserad klient nyligen som frågade om han skulle kommunicera sin rädsla för intimitet. Svaret är nej. Rädslan behöver han lära sig att hålla själv. Det han kan kommunicera är att han ibland växlar mellan att vilja komma nära och behovet att dra sig undan och han tar ansvar för att vara tydlig, så att partnerns upplevelse av dubbla signaler ska lättare att förstå och hantera.

Våra utmaningar kommer från vår anknytningsstil

Från vaggan till graven följer oss vår anknytningsstil. Den uppdateras till en mer trygg anknytning när vi är i trygga nära eller intima relationer - men också omvänt. I utmanande tuffa relationer så får vi en mer otrygg anknytning.

Beroende på vilken anknytningsstil du har får du olika utmaningar i nära och intima relationer. I dejting så blir vår anknytningsstil och de medföljande utmaningarna extra tydliga - både för oss själva men också för den vi dejtar. Det spännande är att du genom att förstå dina utmaningar och ta ansvar för dem kan bli bättre på att dejta och också öka chanserna att hitta en härlig partner.

Beroende på hur våra föräldrar agerade under vår uppväxt utvecklar vi alla strategier för att maximera vår omvårdnad. Det viktiga här är att se anknytningsstilar som just vad det är - en strategier - och inte något medfött. Strategier är något vi lär in - vilket också ger oss möjlighet att lära om.

Så vad är anknytning? Vår anknytning innehåller, bland annat, en modell för hur nära intima relationer fungerar. Den innefattar vad vi tror, baserat på tidigare erfarenheter, vi kan förvänta oss av andra i intima nära relationer och hur värdefullt vårt själv är. I anknytningen ligger också de överlevnadsstrategier vi utvecklade som barn och hur vi hanterar känslor och graden av tillit till andra och oss själva. En person med en trygg anknytning har hög tillit till andra och sig själv och har en bra kontakt med alla känslor - vilket exempelvis gör att de blir bra på konfliktlösning och vågar vara sårbara.

Överlevnadsstrategier från barndomen påverkar hur vi agerar i intima relationer

Mycket förenklat kan man beskriva utvecklingen av strategier så här:

För ett barn där föräldrarna är omväxlande tillgängliga och otillgängliga skapas en oro och ett behov att veta att föräldern är där och att barnets behov blir tillgodosett. Barnet blir upptaget med att söka bekräftelse hos föräldrarna genom att exempelvis vara klängigt och emotionellt. Det finns hela tiden oron att bli övergiven och det ger barnet ett utåtriktat fokus mot föräldrarna. Barnet anpassar sig till föräldrarnas behov/önskan för att få uppskattning av föräldern för att bli sett. Nackdelen här med fokus riktat på andra är att barnets själv i många fall blir underutvecklat.

När jag sitter med vuxna terapi-klienter med ambivalent anknytning har de ofta en svårighet att beskriva vem de verkligen är, vad de vill och vad som är viktigt för dem. Fokus är fortfarande riktat utåt till andra och de är fantastiska kameleonter - men har en djup saknad av inre kontakt med sitt själv. Många gånger har ambivalenta svårigheter att sätta sunda gränser och att kunna reglera ner starka känslor själva. På plussidan finns ofta att de har många vänner och är omtyckta på sina arbetsplatser – just för sin förmåga att anpassa sig och ställa upp för andras behov.

Här har föräldrarna varit konstant mer otillgängliga för barnets behov. Barnet har – om det exempelvis varit ledset – inte blivit speglat av föräldern i känslan utan föräldern har tonat ner känslan och uppmanat barnet att förminska känslan. Detta är ju självklart inte ett medvetet beteende hos föräldern men barnet lär sig att på detta sätt att andra är otillgängliga och barnet får klara sig självt. Barnet utvecklar strategin att trycka ner/stänga av sina känslor och att inte öppna sig för eller lita riktigt på andra. Barnet med en undvikande anknytning får ett mer utvecklat själv än ett barn med den ambivalenta strategin – men har svårare med intima och nära partners och vänskapsrelationer. Från barndomen lärde de sig, efter upprepade avvisningar, att det inte var någon idé att lita på andra utan bättre att klara sig själv.

Hos vuxna terapi-klienter med en undvikande anknytning upplever de många gånger en tomhet i livet. Även om de lyckats i arbetslivet så saknas riktigt nära vänner eller partners. Här arbetar vi ofta med att lära sig känna hela spektrat av känslor igen och att våga öppna sig och gå in i nära relationer. För en del blir jag den första person de öppnar sig för där de vågar vara riktigt sårbara och stanna i ögonkontakt. Behovet av att bli sedd och bekräftad finns även här men eftersom en djup bristande tillit till andra människor har de undvikande valt strategin att nedvärdera behovet av intima relationer.

Den här anknytningsstrategien har flera olika möjliga upplevelser i barndomen. Allt ifrån att föräldrarna själva var psykiskt sjuka, hade en desorganiserad anknytning själva till att barnet var rädd för sin/a föräldrar. Många gånger är dessa upplevelser, eller trauman, osynliga för utomstående och även för barnet. Ett tydligt exempel är när det finns våld i familjen - och att föräldern är både den som skrämmer barnet och den som ska skydda barnet. Denna paradox ger för barnet en inre kollaps och barnets själv blir fragmenterat till två del-själv. Ett själv som behåller tron på att föräldern vill dem väl och ett, ofta dolt, själv som bär rädslan för föräldern. Dessa delsjälv kan då få olika anknytningsstrategier en som söker närhet till föräldern och en som samtidigt vill dra sig undan från föräldrarna. Man kan säga att barnet samtidigt uppvisar en undvikande och en ambivalent anknytning strategi. Många barn trycker undan (dissocierar) den delen av sig själva som är rädda för föräldern: Samtidigt finns denna rädsla ständigt aktiverad inuti barnet och leder till att barnet, och senare den vuxne, befinner sig i ett tillstånd av ständig vaksamhet. Nervsystemet är aktiverat och de har svårt att koppla av.

Jag älskar att arbeta med personer med en desorganiserad anknytning i terapi. Det är det mest fascinerande och många gånger utmanande - men det är också det mest givande. När en desorganiserad klient börjar få fatt i sina olika delsjälv och förstå deras många gånger olika behov öppnar sig en förståelse för den inre konflikt som finns inuti dem. I det yttre uppvisas ofta en svårighet att fatta beslut och i intima relationer upplever de ständiga växlingar mellan längtan att komma nära och behovet att dra sig undan (rädslan). De återupplever igen och igen barndomens osynliga trauma - att både söka tröst hos och bli rädda för föräldern samtidigt.

För någon som dejtar en person med desorganiserad anknytnings strategi kan denna växling mellan att vilja komma nära och sen strax därefter uppfattas som att personen skickar dubbla signaler. Men de dubbla signalerna handlar egentligen om barndomen och inte om dig.

Det finns självklart också många personer med en trygg anknytning (ca 55%). För dem blir dejtandet enklare på flera sätt eftersom de är mer trygga i sig själva och kan sätta gränser och vågar vara intima och sårbara på ett sunt sätt. Samtidigt kan det vara så utmanande för dem att möta någon av oss med en otrygg anknytning.

Jag vill också tydliggöra att den kategoriska uppdelning i fyra stilar som jag beskriver här inte är kraftigt förenklad. En mer nyanserad beskrivning av anknytning är att den är som ett kontinuum på två axlar med ”undvikande av andra” och ”ångest" som parametrar. Du befinner dig någonstans i detta koordinatsystem och du kan göra Relates anknytningstest för att se var.

Med dessa olika och spännande strategier börjar vi ju sen dejta kors och tvärs över de olika anknytningsstilar. Som du säkert förstår blir det rätt komplicerat och jag kommer här beskriva hur du kan möta dina egna utmaningar och ha lite mer förståelse för andras strategier.

Detta beskrivs i del 2 – Påverka dina relationer genom att förstå ditt anknytningsmönster

Text skriven för publicering på Relates hemsida 2021 11 10, Copyright Martina Stål.